Like a hero

***

Intressant diksussion med Loppan om folks anseende om hbt-kulturen (homo-bi-trans) och huruvida man blir kär i en person och inte ett kön.

Jag håller inte med fullt ut.

För egen del skulle jag snarare vilja påstå att ens uppfattning om vad som man ser som sexuellt och utseendemässigt tilltalande tillsammans med personkemin, är det som bygger upp ett genuint intresse.
Annars spricker argumentet när man lyfter fram vänskap, det borde ju vara den ultimata kärleken (förutom familjerelaterad, men det är ett helt annat kapitel).

Exempel:

Jag har genom åren valt ut de allra bästa människorna som jag vill ha i min närhet, jag älskar dessa personer och vill absolut inte bli av med dem, vi har jävligt kul tillsammans oavsett vad vi gör.

Med påståendet "man blir kär i en person, inte ett kön" borde jag lite krasst vara i det närmaste förälskad i mina vänner.
Men det är jag inte, jag finner ingen yttre attraktion eller ser någon sexuell dragningskraft hos dem som skulle få mig att vilja vara mer än bara vänner.

Däremot kan jag hos kvinnor uppleva både och, en yttre (fysisk/sexuell), och en inre ("personkemi").
Eller enbart en yttre attraktion, utan att den rätta kemin uppstår. (Helt enkelt där du tycker att en person är sjukt snygg/sexig/söt, men där inga känslor finns.)

Att helt förkasta tankar om att jag skulle kunna bli bisexuell ska man kanske inte göra, men  i dagsläget finns det inget som pekar på att jag skulle kunna finna något som skulle tilltala mig att bli tillsammans med en kille.

Därför anser jag att man kanske inte blir kär i ett kön, men att personligheten, vissa attribut och den sexuella dragkraften tillsammans är i stortsett likvärdiga när du vill skapa en relation.

Kortfattat: Jag blir inte kär i någon för att hon är tjej, men hade hon inte varit tjej hade jag inte uppfattat henne som åtrovärd.




Sidenote: Vad som anses fysiskt tilltalande skiljer sig givetvis från person till person, och bara för att jag inte finner den fysiskt tilltalande känslan hos män, betyder inte att jag är mer normal än andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0